Los Angeles, San Fernando Valley

Sista dagen

Vi startade dagen med att köra en stor del av Santa Monica Boulevard, på vår väg till San Fernando Valley. Gatan är oändligt lång, med trafikljus hela vägen och tar åtskillig tid i anspråk att forcera, precis som i Los Angeles för övrigt, är avstånden alltid enorma. Det är USA:s näst största stad med ca. 17 miljoner invånare i storstadsområdet, Staden består egentligen inte av en enda stad utan av 80 mindre städer på en yta av 1.200 kvadratkilometer. Hela området är uppbyggt för biltrafik och motorvägarna, med upp till 14 filer, går som ett nätverk genom stans alla delar. Bil är ett måste då kollektivtrafiken är minst sagt sparsam.
På vägen längs Santa Monica Boulevard svängde vi in och tog en runda bland husen i Beverly Hills. Det ena finare än det andra, av dem man kan se vill säga. Många är kringgärdade av höga häckar och annat insynsskydd vilket gör att man ibland inte kan urskilja så mycket.

Från Santa Monica tog vi en vacker och slingrande väg till San Fernando Valley, över bergen i Topanga. Vid en utsiktspunkt kan man se ut över dalgången.

I San Fernando Valley hälsade vi på Mathew, Amanda och lille Dylan, 10 månader gammal. De är kompisar till Margarethas dotter Karin. Efter besöket i deras hem åt vi en gemensam lunch på en restaurang i Northrigde.

Därefter var det dags för shopping! Margaretha hade som uppdrag att handla två par skor av märket Converse. Det hela slutade med att hon inte bara köpte två par skor, hon gjorde det dessutom två gånger, noggrann som hon är! Hur kunde det bli så? Jo, väl åter på motellet upptäckte vi att fel storlekar inhandlats trots skriftliga instruktioner samt flera personers inblandning. Vad göra? In i bilen igen, tre mil på motorväg, nära "soppatorsk" men allt löste sig. Slutet gott allting gott!

Skor med rätt storlek!!!

Nu är det lördag kväll och vi har tagit en promenad för att än en gång njuta av värmen och den stilla kvällsbrisen. Vi filosoferar lite över vår Route 66-resa, konstaterar att den, blev betydligt länge än planerat, närmare bestämt 697 mil, njuter av lite rödvin och ost och snart skall vi gå över till att packa våra väskor.

Tack alla ni, som genom att besöka vår blogg följt med oss på resan från Chicago till Los Angeles. Detta blir vårt sista inlägg.

Margaretha och Bengt

Los Angeles, mitt i stan

Vackra bilar och skön musik

Vi startade fredagen med att gå på Farmers Market. Farmers Market har gamla traditioner och namnet har en gång i tiden säkert haft sin sanningshalt. I dag är det en traditionell marknadsplats med många sorters matvaror, ett stort antal restauranger och ett flertal souvenirbutiker. Dessutom fanns en bageri för hundar!! Men vi kunde inte se en farmare så långt ögat nådde.

Vägg i vägg med marknaden ligger ett elegant shoppingområde, The Grove, med doft av den "fina" världen. Där utgjorde vi publik under en välarrangerad TV-intervju och fick nöja oss med att titta i skyltfönstren.

Efter att ha satt i oss en stor fruktsallad, bestående av jordgubbar, vindruvor, blåbär, apelsin, mango, kivi, honungsmelon, vattenmelon samt cocos, åkte vi till Petersen Automotive museum. Detta låg bara några kvarter från Farmers Market. Det är ett fantastiskt museum som inte bara innehåller bilar utan även motorcyklar, mopeder och allt annat som har med motorism att göra. Bengt rekommenderar ett besök.

 

 Steve McQueens gamla motorcykel, en "Indian"

Nedanstående bild visar en Mercedes som tillverkades när Mercedes var Mercedes och Benz var Benz.

Packard, som visas på nästa bild, var känt som ett kvalitetsmärke och bilarna är idag eftertraktade som samlarobjekt.

Bilen nedan , en Stutz, är en produkt från ett återupplivningsförsök  av ett välrenomerat bilmärke.

Där finns också några bilar som specialbyggts för att användas vid filminspelningar.

Helan och Halvan i sin T-ford

Batman

Avslutningsvis en flashig bild på en specialdesignad bil.

Hemkomna till motellet tog vi en promenad till det näraliggande Hollywood Studio Museum. Byggnaden som inrymmer museet har en lång och unik filmhistoria. Den var ursprungligen en lada och ett stall för hästar och belägen på en annan plats än idag. Här föddes "Paramount Pictures" i och med inspelningen av filmen "The Squaw Man" från 1913, med Cecil B. DeMille som regissör.
Cecil de Mille, Samuel Goldwyn och Jesse Lasky Sr. satsade allt de ägde, 16.000 dollar, för att kunna köpa ladan och spela in filmen. Huvudrollsinnehavaren hade de inte råd att betala utan han erbjöds ett mindre delägarskap i bolaget som de bildat. Hela projektet var en chansning, allt eller inget. Filmen blev en stor succé och den spelade in 250.000 dollar på några veckor. En enorm summa på den tiden. Detta blev starten för Hollywood och den amerikanska filmindustrin.
Museet har som huvudtema stumfilmstiden och filmindustrins tidiga utveckling. Bland stumfilmsstjärnorna fanns svenskan Anna Q Nilsson från Ystad.

Huset, "ladan" har även under de senaste decennierna utgjort bakgrund i ett antal TV-serier ex. Bröderna Cartwright.

Cecil B. DeMilles kontor i "ladan".

Dagen avslutade vi i Walt Disney Consert Hall. Vi lyssnade på Los Angeles Philharmonic under ledning av Gustavo Dudamel, tidigare chefdirigent för Göteborgs symfoniorkester. Första delen av konserten innehöll två moderna verk av amerikanen Adams och portugisen Benzecry. I den andra delen av konserten framfördes "Symphonie fantastique" av Berlioz.

Walt Disney Consert Hall

Los Angeles, Venice Beach

Vid Stilla Havet

Idag började vi våra utforskningar med att besöka "Hollywood History Museum". Vi promenerade dit, eftersom det ligger nära vårt motell. Museet är inrymd i den byggnad som tidigare var Max Factors salong. Det omfattade tre plan av olika utställningar om filmhistoria och filmstjärnor, främst kvinnliga. I källaren fanns en särskild avdelning tillägnad skräckfilmens historia. Alla föremål som visades var original, vilket gjorde besöket extra intressant. Det omfattade scenkläder, sminkloger, filmrekvisita och mängder av fotografier och filmaffischer. Där fanns också en hel del personliga föremål.

 Sminkloge

Marilyn Monroes privata beautybox mm.

Marilyn Monroes Cadillac

Ur filmen "När lammen tystnar"

Dessutom såg vi; de kläder Greta Garbo bar i filmen "Anna Karenina", de röda skor som Judy Garland hade på sig i filmen "Trollkarlen från Oz", den uniformsjacka som Montgomery Clift bar i filmen "Härifrån till evigheten" och kläder från TV-serien "Baywatch och mycket mycket mera.

Fyllda av filmhistoria styrde vi kosan mot havet, närmare bestämt till "Venice Beach".  Vi började med att en promenad på piren och njöt av den sköna solen, havsbrisen och ljudet från vågorna. Vi tittade på surfarnas kamp med vågorna och de fiskande männens fångster.

Nästa punkt på programmet var att hyra var sin cykel för att ta en cykeltur längs med Stilla Havets strand. Vi cyklade under ett par timmar och glömde nästan bort att vi befann oss i en storstad. Efter cykelturen stannade vi på stranden en stund och lät oss svalkas av Stilla Havets salta vatten.

Venice har fått sitt namn efter staden Venedig med dess kanaler. Kanalerna finns bara ett par kvarter från havsstranden och anlades i början av 1900-talet. Miljön är väldigt vacker och rofylld.

Både i Venice Beach och i Santa Monica, som vi besökte härom dagen, finns mycket av välstånd men också de fattigas och de hemlösas eländiga förhållanden.

Pacific Coast Highway (1) passerar Los Angeles på sin sträckning utmed stora delar av Californiens västkust. Vägen är känd för att vara mycket naturskön och ge storslagna vyer. Några mil norr om Los Angeles ligger Malibu, varifrån dess bilder kommer.

Los Angeles, Hollywood

I Stjärnornas stad

I morse blev vi varse att att motellets internet var så undermåligt att vi inte kunde använda det som vi brukar göra. Efter diverse diskussioner med hotellets personal och ledning checkade vi ut och flyttade tvärs över gatan till ett annat motell. Det tog oss en del tid, men vad gör man inte för att kunna fortsätta med bloggen!!!

En av världens mest kända skyltar "The Hollywood Sign" är ett måste att besöka. Tyvärr var sista biten av vägen, Mullholland Hwy, nu avstängd vilket gjorde att vi inte kom så nära som man brukar göra. Tillräckligt nära för att ta ett kort på skylten kom vi i alla fall.

..

Efter resan upp på slingriga vägar till Hollywoodskylten tog vi motorvägen till "Forest Lawn Memorial Cemetary" i Glendale. Begravningsplatsen är mycket vacker och ligger i ett kuperat landskap. Den är ca. 100 år gammal och väldigt stor. Över 250.000 personer har sitt sista vilorum här. Den är kanske mest känd för att många stora Hollywoodstjärnor är begravda här, både de som var stjärnor förr och de som har funnits i vår tid.  

Deras gravplatser är svåra eller omöjliga att hitta då inga upplysningar lämnas ut om var de finns.  Dock görs ett undantag då det gäller Michael Jacksons gravplats som finns i Holly Terrace.

På seneftermiddagen har vi flanerat runt på Hollywood Boulevard med omnejd. Gatan är kantad av mycket som har anknytning till filmens värld.

Utanför "Grauman´s Chinese Theatre" finns de kända hand-och fotavtrycken med namnteckningar från många celebriteter. Det startade 1927 och pågår fortfarande och hittills har ca. 200 Hollywoodkändisar lämnat sina avtryck.

Vi fortsatte in på Kodak Theatre, byggd 2001, och gick uppför den vackra och välavvägda trappan. Sedan ett antal år tillbaka hålls i slutet av februari den stora Oscarsgalan här.

"Hollywood Walk of Fame" är en annan välkänd attraktion på Hollywood Boulevard. Stjärnorna finns i 5 olika kategorier, inom filmens, musikens och teaterns värld.  Den första stjärnan infogades i trottoaren den 9 februari 1960 och tilldelades Joanne Woodword. I dag finns ca. 2.500 stycken. Varje år delas ett antal nya ut. 193 personer har hedrats med en stjärna i mer än en kategori och en person har fått i alla fem. 

Sex svenskar finns representerade: Greta Garbo, Ingrid Bergman, Signe Hasso, Mauritz Stiller, Anna Q Nilsson och Ann-Margret.

På gatan finns biografen "El Capitan Theatre" byggd 1926. Här hade bland andra filmen Citizen Cane premiär 1941. Den genomgick en stor renovering till ursprungligt skick i början av 1990-talet

Vi avslutade kvällen med en lång promenad fram och tillbaka på den legendariska Sunset Boulevard.

Santa Paula - Los Angeles, Santa Monica

End of the Trail
Vi började morgonen med att äta frukost på en av hotellets uteterasser. Vädret var som när den svenska sommaren är som bäst. En fin start på dagen. Vi lämnade hotellet med viss saknad. Så här fint var det:

Innan vi åkte vidare besökte vi verkstaden som reparerar och renoverar äldre mercor. Verkstaden var full av delar och många bilar. Mannen vi pratade med berättade att han arbetat som mercedesreparatör i 47 år och kunde allt om gamla mercor.

Efter besöket i verkstaden gjorde vi resans sista etapp till Los Angeles och Santa Monica där Route 66 tar slut om man åker från öst till väst.

Vi parkerade bilen nedanför piren och tog en strandpromenad och gick även en runda på piren. För den som har sett filmen "Blåsningen" kan vi berätta att här finns den karusell som förekommer i filmen.

Vi har nu gjort den Route 66-resa som vi hade bestämt oss för. Vi har varit Route 66 väldigt trogna, trots att vi har gjort ganska många avstickare till intressanta platser. Route 66 är en väg med mycket skiftande kvalitet och ibland väldigt svår att hitta. Vi har sett dåtidens och nutidens amerikanska landsbygd, småstäder och även några storstäder. Under resans gång har vi mött många trevliga och mycket hjälpsamma människor.

Nu när vi har nått målet ska vi ägna några dagar åt Los Angeles och vi började med att leta upp vårt hotell i Hollywood Hills.

Men innan dess tog vi en promenad på vackra "Ocean Avenue".

Santa Paula

Kvar i Los Angeles omgivningar

Varför åkte vi till Santa Paula?

Därför att Bengt, som de flesta vet, håller på att renovera en Mercedes Benz 220 SE Coupé från 1959.

I Santa Paula finns "World Upholstery and Trim" som tillverkar originaltrogna bilklädslar till gamla bilar. Vi har besökt firman flera gånger under dagen för att diskutera inredning och pris till den gamla rariteten. Dessutom har vi också varit hos en firma som handlar med delar till gamla mercor.

Det finns även andra bilmärken än Mercedes, till exempel Jaguar, som fått sin inredning tillverkad här.

Santa Paula är en mycket behaglig liten stad att vistas i. Klimatet är skönt och levnadsstilen avslappnad. Vi uppfattar att det pratas lika mycket spanska som engelska och man växlar snabbt mellan språken. Det mesta är skyltat på två språk. Vi har vandrat runt i stan och sökt upp de sevärdheter som finns.

 

Vi såg bland annat statyn "Varningen", men vi har inte kunnat få en förklaring till varför den heter så. Till höger i bilden syns en granitkula som snurrar runt på en bädd av vatten. Kulan väger ca. 2500 kg.

 

I stan finns detta jättelika fikonträd. En av stadens stoltheter och som räknas in bland dess sevärdheter.

Santa Paula ligger i en dalgång som är fylld av odlingar av olika sorters frukter och grönsaker. Till exempel citroner, apelsiner, avocado, paprika, oliver, vindruvor och mycket annat.

 

 Citronträd

 Apelsiner

Paprika

I Santa Paula bor vi på ett litet hotell mitt i centrum, Santa Paula Inn. Hotellet visade sig vara en klenod med en mycket personlig inredning, fina rum, en vacker matsal, skuggiga uteplatser mm. Ägarinnan är mycket charmerade och översvallande i sin hjälpsamhet. Vi känner doften av citrusfrukter och vindruvor från omgivningarna. Här stannar vi två nätter innan vi kör sista delsträckan av Route 66 till Santa Monica Pier.

Santa Paulas omgivningar